Hidden mothers

Det ligger så sjukt mycket mystik i dessa bilderna.

Lite spöklikt läskiga och oerhört vackra.

Det händer titt som tätt att jag bildgooglar "hidden mother",

(som det här bildfenomenet från tidigt 1900-tal heter)

och bara sitter och "oooh:ar" och "ååååh:ar" lite för mig själv.

Men såklart, eller tyvärr, så var det ju så enkelt att

dåtidens kamerateknik enbart erbjöd otroligt långa

exponeringstider, från början timmar och senare bara (!) ett par minuter. 

Men man var ju tvungen att sitta alldeles stilla rätt så länge,

vilket kan vara svårt om man är en glad liten kotte, 

eller arg med för den delen, så då gömde (?) man mamman,

ofta under en filt, för att hon skulle hålla fast barnet i en stilla position.

(Alla bilder har jag googlat fram.

Hoppas man får det.)

Här ska nog mamman inte alls vara dold, men bilden!!!

Henne ser ni nästan inte alls? Eller?

Ser ni mammans blick!?

Instalove

Alltså!

Jag har sagt det offentligt,

jag har sagt det på toa,

jag har sagt det på insta,

jag har sagt det på puben,

jag har sagt det i mail,

jag har säkerligen sagt det i sömnen också!

Jag har sagt det överallt.

Ändå känner jag en överväldigande lust att säga det igen.

Ni vet som när man är så där varmpirrigt nykär och

bara vill skrika kärleksnamnet jättehögt hela tiden.

Sprickfylld av tycka-om vårskriker jag ett lyckligt;

IIIIIIIIIIIINSTAAAAAAAGRAAAAAM!!!

Fasiken vad ni är bra!

(Alla bilder är tagna av mig och målade eller ritade av mig.)

Idag är jag kär i Paola Zakimi

Hittade den översta bilden i en massiv, onamnad och totalt 

ostrukturerat bildsamling på en backup-disk igår.

Tack vare mitt geni till storasyster, som helt sonika

tipsade mig om att "googla bildnamnet" så

hittade jag henne, den finaste docktillverkerskan jag vet.

Hon heter Paola Zakimi och är från Argentina.

Förutom att göra underbara dockor är hon även

en makalöst duktig illustratör.

Hon har en blogg

och man kan köpa hennes saker

här eller här.

Nu ska jag bara bli kvitt mitt söndriga huvud sen huvvaligen!

  

Dockor

Jag lekte mycket lite med dockor när jag var barn.

Men jag har alltid älskat dem, 

njae...inte alla så där villkorslöst bara för att, 

de måste ha något, ett uttryck kanske.

Kan inte sätta ord på det riktigt.

Idag började jag leka med dockdesign i appen Montage.

Sen kunde jag inte sluta!

Tänker plyschtyg, gamla klänningar, enkelt men ändå

med personlighet. 

Kanske tycker jag att de mest är bara söta och gulliga än så länge.

Alla bilder är mina.

Tagna av mig och tillverkade av mig.

Loppisrosor

Jag och Maja fullkomligt älskar loppisar.

Vi har en riktigt bra här i byn.

Stor omsättning och många snälla pensionärer i kassan 

som tar hutlöst lite betalt på de oprisade sakerna.

Lite gaming så där. 

Men man lär sig fort vilka som är snällisar och

tar ett extra varv tills det står rätt tant bakom disken.

En dag hittade vi ett jättevackert knippe plastrosor med guldglitter på.

Jag såg genast Kahlo-inspirerade collage tillverkas.

Eller kanske runt ljusen i en slinga?

Eller en dimmig skogsglänta och ett vackert barn som...

Ja, und so weiter...!

Så lite kan sätta igång så mycket och knappt hade jag fått av

mig skorna innan jag kastade upp rosorna i håret och

satte igång värsta egoplåtningen.

Självklart ville Maja också!

Så här fina blev vi;

Skogslängtan

Idag vill jag känna granbarrsdoft och lyssna på

den där totala tystnaden som bara finns i skogen.

Mot skogen!!

 Men först morgonkaffet och en dos finbilder.

Kolla här;  <3

 Bilderna hittade jag här;

                                                                        

   1   2  3  4